LIMSpec Wiki

Redigera länkar
Ban Ki-moon

Ki-moon februari 2016.

Tid i befattningen
1 januari 200731 december 2016
Ställföreträdare Asha-Rose Migiro (2007–2012)
Jan Eliasson (2012–2016)
Företrädare Kofi Annan
Efterträdare António Guterres

Född 13 juni 1944 (80 år)[1]
Eumseong-gun, Norra Chungcheong, Generalguvernementet Korea
Utbildning Seouls nationella universitet

Harvard University

Maka Yoo Soon-taek
Namnteckning Ban Ki-moons namnteckning
Ban Ki-moon
Hangul반기문
Hanja潘基文
Reviderad romaniseringBan Gi-mun
McCune-ReischauerPan Kimun

Ban Ki-moon (hangul: 반기문, hanja: 潘基文), född 13 juni 1944 i Eumseong-gun i Norra Chungcheong i nuvarande Sydkorea, är en sydkoreansk diplomat. Mellan 1 januari 2007 och 31 december 2016 var han Förenta nationernas generalsekreterare. Innan sin tjänst som generalsekreterare arbetade Ban som diplomat inom Sydkoreas utrikesdepartement och Förenta nationerna (FN). Han inledde sin diplomatiska karriärbana i New Delhi i Indien samma år som han tog sin examen.

Biografi

Bakgrund och utbildning

Ban föddes år 1944 i en by i socknen Wonnam-myeon i nuvarande kommunen Eumseong-gun i Norra Chungcheong, i slutet av det japanska styret av Korea. Han växte upp i den närliggande staden Chungju dit hans föräldrar flyttade när han var liten.[2] Under Bans barndom hade hans far en lagerverksamhet, men när företaget gick i konkurs förlorade familjen också sin medelklasstandard. När Ban var sex år gammal flydde hans familj till en avlägsen bergssida där de stannade under resten av Koreakriget.[1] Efter kriget återvände de till Chungju. Ban har nämnt att han träffade amerikanska militärer under den här tiden.[3]

Ban var en stjärnelev under gymnasietiden i Chungju High School och utmärkte sig framför allt i engelska. År 1952 valde klassen honom till att framföra ett meddelande till FN:s dåvarande generalsekreterare Dag Hammarskjöld, men det är okänt om det någonsin skickades. År 1962 vann Ban en uppsatstävling sponsrad av Röda korset och fick en resa till USA som pris. Där bodde han hos en värdfamilj i San Francisco under flera månader.[4] Han fick även träffa USA:s dåvarande president John F. Kennedy.[1] Som svar på en journalists fråga om vad Ban ville bli när han växte upp svarade han ”Jag vill bli diplomat”.[3]

År 1970 tog Ban sin kandidatexamen i internationell politik vid Seouls nationella universitet, och år 1985 fick han examen Master of Public Administration från John F. Kennedy School of Government vid Harvard University.[3] Vid Harvard hade han Joseph Nye som lärare och denne anmärkte att Ban besatt ”en ovanlig kombination av analytisk tydlighet, ödmjukhet och ihärdighet”.[4] Den 22 april 2009 blev Ban hedersdoktor vid Maltas universitet.[5] I oktober samma år blev han hedersdoktor även vid University of Washington.[6]

Politik och diplomati

Ban var Sydkoreas utrikesminister från januari 2004 till november 2006. I februari 2006 inledde han sin kampanj för att bli FN:s generalsekreterare, men det ansågs från början som osannolikt att han skulle få posten. Utsikterna förbättrades dock då han, i egenskap av Sydkoreas utrikesminister, började resa runt i alla de länder som var medlemmar i FN:s säkerhetsråd och tala för sin sak.

Den 13 oktober 2006 utsåg FN:s generalförsamling honom till den åttonde generalsekreteraren och han efterträdde officiellt Kofi Annan den 1 januari 2007. Ban stod i spetsen för ett flertal större reformer av FN:s fredsbevarande arbete och dess anställningspraxis. Diplomatiskt engagerade han sig särskilt för Darfurkonflikten, där han övertalade Sudans president Omar al-Bashir att tillåta fredsbevarande styrkor; och för den globala uppvärmningen där han utövade starka påtryckningar mot USA:s president George W. Bush. Ban har blivit kritiserad av FN:s interna revision, United Nations Office of Internal Oversight Services (OIOS), som hävdat att sekretariatet under hans ledning blev alltmer ovidkommande.[7]

År 2011 ställde Ban, utan konkurrens, upp för en andra mandatperiod som generalsekreterare. Den 21 juni 2011 valdes han enhälligt av generalförsamlingen och fortsatte i tjänsten fram till den 31 december 2016, då han efterträddes av António Guterres.[8][9]

Språkkunskaper

Utöver sitt modersmål koreanska talar Ban även engelska och japanska. Även franska, ett av FN-sekretariatets två arbetsspråk,[10] kan han förstå; han har dock (tidigare haft) svårigheter i att formulera sig på språket.[11]

Familj

År 1962, då han var 18 år gammal, träffade Ban Ki-moon, Yoo Soon-taek då de båda studerade på gymnasiet. De gifte sig 1971. De har tre vuxna barn; två döttrar och en son.

Utmärkelser

Hederstitlar

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] Hoge, Warren (9 december 2006). ”For New U.N. Chief, a Past Misstep Leads to Opportunity” (på engelska). The New York Times. http://www.nytimes.com/2006/12/09/world/asia/09ban.html?_r=3&ref=world&oref=slogin&oref=slogin&oref=slogin. Läst 20 december 2009. 
  2. ^ Martin Fackler (22 december 2006). ”On His Ancestors' Wings, a Korean Soars to the U.N.”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2006/12/22/world/asia/22ban.html?ex=1324443600&en=78d0549ab6ed28c9&ei=5088&partner=rssnyt&emc=rss. 
  3. ^ [a b c] Maggie Farley and Bruce Wallace (9 oktober 2006). ”Aspiring U.N. Chief Is a Harmonizer, Not a Rock Star; South Korean career diplomat Ban Ki-moon may lack charisma, but he has many fans”. The Los Angeles Times. 
  4. ^ [a b] Anna Fifield (10 oktober 2006). ”Relentless pursuit brings a challenge close to home; Profile Ban Ki-moon”. Financial Times. 
  5. ^ University of Malta (17 april 2009). ”Honoris Causa”. News on Campus. 
  6. ^ Heim, Kristi (26 oktober 2009). ”A conversation with UN Secretary General Ban Ki-moon”. The Seattle Times. http://seattletimes.nwsource.com/html/thebusinessofgiving/2010141457_on_saturday_they_tried_somethi.html. 
  7. ^ ”Ahlenius End of Assignment Report”. Foreign Policy. 14 juni 2010. http://www.foreignpolicy.com/files/fp_uploaded_documents/100719_0_ahleniussummary.pdf. Läst 16 januari 2011. 
  8. ^ ”General Assembly appoints Ban Ki-moon to second term as UN Secretary-General”. UN News Service. 21 juni 2011. http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=38797&Cr=secretary-general&Cr1=. Läst 21 juni 2011. 
  9. ^ Louis Charbonneau (21 juni 2011). ”U.N. assembly approves second term for U.N. chief Ban”. Reuters. Arkiverad från originalet den 28 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110628010509/http://www.reuters.com/article/2011/06/21/us-un-election-idUSTRE75K5XZ20110621. Läst 22 juni 2011. 
  10. ^ ”Is Ban Ki-moon a franco-phoney?”. CBC News. 14 december 2006. http://www.cbc.ca/news/reportsfromabroad/herland/20061214.html. Läst 2 augusti 2007. 
  11. ^ AP (2006-12-16): "Ban Ki-moon flunks first French test". indianexpress.com. Läst 25 april 2016. (engelska)
  12. ^ ”Official U.N. biography”. United Nations. Arkiverad från originalet den 11 september 2007. https://web.archive.org/web/20070911041705/http://www.un.org/sg/biography.shtml. Läst 12 augusti 2007. 
  13. ^ ”Reply to a parliamentary question about the Decoration of Honour” (på tyska) ( PDF). sid. 1446. http://www.parlament.gv.at/PAKT/VHG/XXIV/AB/AB_10542/imfname_251156.pdf. 
  14. ^ ”The Order of Sikatuna”. Official Gazette of the Republic of the Philippines. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161013194152/http://www.gov.ph/the-order-of-sikatuna/. Läst 14 maj 2016. 
  15. ^ Sovereign Ordonnance n° 4251, 3 april 2013.
  16. ^ ”Hoge koninklijke onderscheiding voor VN-leider Ban Ki-moon” (på nederländska). http://nos.nl/artikel/2100154-hoge-koninklijke-onderscheiding-voor-vn-leider-ban-ki-moon.html. Läst 20 januari 2018. 
  17. ^ ”Putin Awards Ban Ki-Moon With Order of Friendship - Decree” (på engelska). Sputnik News. http://sputniknews.com/russia/20160608/1041000846/putin-ban-ki-moon.html. Läst 20 januari 2018. 
  18. ^ ”U.N. Secretary-General Ban Ki-moon Receives Honorary Degree from UMD”. UMD. Arkiverad från originalet den 21 december 2016. https://web.archive.org/web/20161221021322/http://publicpolicy.umd.edu/newsroom/student-news/un-secretary-general-ban-ki-moon-gives-inspirational-talk-urges-students-think. Läst 17 oktober 2016. 
  19. ^ ”U.N. Secretary-General Ban Ki-moon to Receive Honorary Degree from LMU”. LMU. http://newsroom.lmu.edu/2016/04/01/u-n-secretary-general-ban-ki-moon-to-receive-honorary-degree-from-lmu/. Läst 14 maj 2016. 
  20. ^ ”Honorary doctorate and Public Address - His Excellency Mr Ban Ki-moon”. Arkiverad från originalet den 20 december 2014. https://web.archive.org/web/20141220232031/https://www.auckland.ac.nz/en/about/news-events-and-notices/events/events-2014/09/honorary-doctorate-and-public-address---his-excellency-mr-ban-ki.html. Läst 3 september 2014. 
  21. ^ ”University Welcomes United Nations Leader at Academic Convocation”. Arkiverad från originalet den 6 april 2013. https://web.archive.org/web/20130406112757/http://inside.fdu.edu/otw/0809/convocation.html. Läst 29 januari 2013. 
  22. ^ ”Mongolia a ‘role model’ for other developing countries, Ban says”. UN News center. 28 juli 2009. https://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=31608&Cr=mongolia&Cr1=. Läst 3 juli 2012. 
  23. ^ ”Press Release: Mr. Ban Ki-moon, Secretary General to UN conferred with ‘Doctor of Letters’ at Jamia”. http://www.jmi.ac.in/bulletinboard/press-releases/latest/Press_Release_Mr_Ban_Ki_moon_Secretary_General_to_United_Nations_to_be_conferred_with_Doctor_of_Letters_at_a_Special_Convocation_on_the_27th_of_April_at_Jamia-1805,-Secretary-. Läst 4 februari 2014. 
  24. ^ ”Ban Ki-moon, Mayor Michael Hancock announced as Commencement speakers”. 30 maj 2013. http://blogs.du.edu/today/news/ban-ki-moon-mayor-michael-hancock-announced-as-commencement-speakers. Läst 13 juni 2013. 
  25. ^ ”‘Make the choice of service,’ UN chief tells Georgetown graduates”. 16 maj 2015. https://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=50879#.VVk2sIuJk7c. Läst 17 maj 2015. 
  26. ^ ”KU Leuven awards honorary doctorate to Ban Ki-moon”. 26 maj 2015. https://www.kuleuven.be/communicatie/congresbureau/evenementen/patroonsfeest/2015/kimoon/index.html. Läst 28 maj 2015. 
  27. ^ ”Univerzita Komenského v Bratislave (UK) dnes udelila čestný titul Doctor honoris causa (Dr. h. c.) generálnemu tajomníkovi OSN Pan Ki-munovi”. 19 oktober 2015. http://uniba.sk/detail-aktuality/back_to_page/univerzita-komenskeho/article/generalny-tajomnik-osn-sa-stal-cestnym-doktorom-univerzity-komenskeho/. Läst 19 oktober 2015. 
  28. ^ ”University of Mauritius Doctor honoris causa”. 9 maj 2016. Arkiverad från originalet den 1 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160601194101/http://www.uom.ac.mu/index.php/news-events/744-conferment09may2016/. Läst 9 maj 2016. 
  29. ^ ”University Commencement | Columbia University in the City of New York”. www.columbia.edu. http://www.columbia.edu/node/4551.html. Läst 18 maj 2016. 
  30. ^ ”UN Secretary-General, New-York Historical Society President, and MMC's own Campus Minister to receive 2016 Honorary Degrees”. Marymount Manhattan College. 21 april 2016. https://www.mmm.edu/live/news/1947-un-secretary-general-new-york-historical-society. 

Tryckta källor

  • Ekdal, Niklas; Ahlenius Inga-Britt (2011). Mr Chance: FN:s förfall under Ban Ki-moon. Stockholm: Bromberg. Libris 12076687. ISBN 9789173372718 

Externa länkar

Företrädare:
Kofi Annan
Förenta nationernas generalsekreterare
2007–2016
Efterträdare:
António Guterres