I söder finns en kustslätt med isolerade, uppstickande bergkullar vilka i norr övergår i ett kuperat sprickdalslandskap. I östra delen av kommunen finns Sydsvenska höglandet med barrskogar, myrar och sjöar.[5] Det lokala näringslivet var i början av 2020-talet väl differentierat. Flest arbetstillfällen tillhandahölls av den offentliga förvaltningen, följt av tillverkningsindustrin och handeln.
Sedan kommunen bildades 1971 har befolkningstrenden varit positiv. Sedan 1998 har kommunen styrts av Alliansen, vissa mandatperioder i koalition med Miljöpartiet eller SPI.
Varbergs kommun bildades vid kommunreformen 1971 av Varbergs stad och landskommunerna Himledalen, Kungsäter, Lindberga, Tvååker, Veddige och Värö där området som ingått i Kungsäter landskommun samtidigt överfördes från Älvsborgs län till Hallands län.[6]
Tabell över kommunsammanslagningarna efter 1863
De landskommuner samt Varbergs stad som lades samman till Varbergs kommun den 1 januari 1971.
Tabellen nedan visar kommunsammanslagningarna till nuvarande Varbergs kommun från 1863 och framåt. Färgerna antyder att man försökte hålla ihop häraderna när storkommunerna bildades. Tabellen illustrerar även att reformer sällan genomförs i ett steg: det behövs även förplanering, försök, steg, och efterjusteringar.
I den södra, sydöstra samt norra delen av kommunen är berggrunden i huvudsak olika former av gnejs. Varberg har den största koncentrationen av charnockit i Sverige. Charnockit är en granit och den finns i områdena kring centralorten. Den utgör en del av en pluton (magmakropp som stelnad djupt ner i jordskorpan) tillsammans med torpagraniten som finns i stråk åt nordöst samt i viss områden i norra delen av kommunen. På flera ställen i kommunen finns även basiska bergarter, bl.a. amfibolit.
Urberget inom kommunen blev bildat för mellan 1 750 och 1 400 miljoner år sedan. Denna kom fram till Kambrium, för drygt 500 miljoner år sedan, att ha vittrat ner tills den blivit plan. Därefter kom den att bli översvämmad under den tidigare delen av paleozoikum fram till för ungefär 400 miljoner år sedan. Under denna tidsrymd avlagrades sediment. När området åter blev land kom sedimenten att, med små punktvisa undantag, vittra bort. Även delar av urberget vittrade bort. Under den tidigare delen av krita (140–65 miljoner år sedan) kom vittringsresterna att spolas bort av regn och floder. Senare under krita kom Varberg att åter översvämmas två gånger. De sediment i form av kalkslam, lera och sand som avlagrades kom sedan att spolas bort under tertiär.
Högsta kustlinjen från den senaste nedisningen ligger på mellan 60–65 meter och 75 meters höjd. De områden som låg ovanför högsta kustlinjen finns i huvudsak i öster och då främst i sydöst, en del "öar" finns dock även västerut. Inlandsisfronten kom att dra sig tillbaka genom Halland mellan 11 500 och 10 500 f. Kr. På vissa ställen kan dock isblock stannat kvar längre och det finns tecken som tyder på att en moränrygg nära Tofta bildats efter den nämnda tidsperioden.
Isfronten låg parallellt med den nuvarande kustlinjen. När isen drog sig tillbaka bildades ändmoräner som gick parallellt med isfronten. Dessa finns på flera platser i de delar som ligger lägre än högsta kustlinjen. I nordöstlig-sydvästlig riktning gick flera älvar som kom att ge upphov till rullstensåsar, isälvsdeltan och kamelandskap. I Sibbarps socken, Dagsås socken och Rolfstorps socken finns kamelandskap. Det finns inga större rullstensåsar i Varbergs kommun. I inlandet gav inlandsisen upphov till Göteborgsmorän.
Efter nedisningen kom landhöjningen att ske snabbt i Halland fram till 7 000 f. Kr. då den strandlinjen nästan låg vid samma nivå som idag. Därefter kom havet att stiga med totalt omkring 20 meter under 2 500 år. Därefter har landet återigen stigit till dagens nivå, men det är svårt att finna tecken på hur det skett.
Högsta höjden är Kruneberg med 198 m ö.h. Den ligger nära väg 153 vid sjön Svarten.
År 2020 hade kommunen 4 350 anställda. Största privata arbetsgivaren var Vardaga Äldreomsorg AB med 575 anställda.[18] Samma år pendlade omkring 3 472 invånare till andra orter i länet, främst till Falkenberg och Kungsbacka. Omkring 3 800 personer pendlade samtidigt till kommunen, primärt från Falkenberg och Kungsbacka.[19]
Från den äldre stenåldern har arkeologer i huvudsak hittat lämningar från tre områden. Ett av dessa är den yttre skärgården, som idag ligger på land på grund av den landhöjning som skett sedan dess. I det området finns bara ett fåtal fynd. I det fjordlandskap som fanns innanför, där bl.a. Viskadalsfjorden, Viskans föregångare, hade sitt utlopp finns flera fynd. Slutligen har arkeologer gjort fynd i de områden som då var skogbevuxna, fynden är dock fortfarande knutna till vattendrag.
Omkring 4 000 f. Kr. börjar människor bli bofasta i området, men det är en långsam utveckling och efter hand försvinner tecknen på jordbruk. Först närmare 2 000 f. Kr. har jordbruket fått fäste på allvar. Att dra några slutsatser om var människor i huvudsak bodde är svårt för större delen av perioden, då antalet fynd är begränsat. Mot slutet finns dock klara tecken på att de flesta bor i inlandet. Framförallt i området kring Grimeton har det gjorts många fynd. Fler fynd från den gropkeramiska kulturen har hittats jämfört med trattbägarkulturen. Den förra fick sin försörjning genom i huvudsak jakt och fiske, medan den senare försörjde sig genom jordbruk.
Det finns få bevarade boplatser från bronsåldern. Det är därför svårt att dra generella slutsatser. De flesta verkar, precis som under slutet av stenåldern, bo i inlandet. Detta kan dock bero på att lämningar som funnits närmare kusten blivit bortodlade då det är ett mer utpräglat jordbrukslandskap. Vid Broåsens gravfält i Grimetons socken fann arkeologer 1914 rester av bronsgjutning. Senare har man även funnit rester av gjuteri i Lindbergs socken, Tvååkers socken, Värö socken och Ås socken.
Blasonering: I fält av silver en från ett grönt treberg uppväxande grön ek, åtföjd till höger av ett på berget stående, rött torn med huv, till vänster av en likaledes på berget stående upprest, röd bock med beväring av guld.
Vapenbilden kan härledas till ett stadssigill från 1536 och vapnet fastställdes för Varbergs stad1938. Efter kommunbildningen 1971 kom man fram till att vapnet passade för hela kommunen och lät registrera det i PRV år 1974. Även Lindberga landskommun hade ett vapen, från 1950-talet.
Wikimedia Commons har media som rör Varbergs kommun.
