Type a search term to find related articles by LIMS subject matter experts gathered from the most trusted and dynamic collaboration tools in the laboratory informatics industry.
Bert Sakmann  | |
 Bert Sakmann, 2007. | |
| Född | 12 juni 1942[1][2] (82 år) Stuttgart[3] |
|---|---|
| Medborgare i | Tyskland och Nazityskland |
| Utbildad vid | University College London Münchens universitet Tübingens universitet Freiburgs universitet Göttingens universitet[4]  |
| Sysselsättning | Biolog, läkare, universitetslärare, biofysiker, fysiolog |
| Arbetsgivare | Göttingens universitet Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg |
| Utmärkelser | |
| Nobelpriset i fysiologi eller medicin, 1991 Se lista | |
| Redigera Wikidata | |
Bert Sakmann, född 12 juni 1942 i Stuttgart, Tyskland, är en tysk cellfysiolog. Han erhöll Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 tillsammans med Erwin Neher, för deras arbete med "funktionen av enstaka jonkanaler i celler" och uppfinningen av patchklämman.[5][6] Sakmann var professor vid Heidelbergs universitet och är vetenskaplig ledamot emeritus av Max Planck-institutet för medicinsk forskning i Heidelberg, Tyskland. Sedan 2008 leder han en emeritusforskningsgrupp vid Max Planck Institute of Neurobiology.[5][7][8]
Sakmann är son till Annemarie (född Schaefer), sjukgymnast, och Bertold Sakmann, teaterregissör.[9] Han gick i folkskola i Lindau och tog studentexamen på Wagenburg gymnasium i Stuttgart 1961. Han studerade därefter medicin från 1967 och framåt i Tübingen, Freiburg, Berlin, Paris och München. Efter att ha avslutat sina medicinska studier vid Ludwig-Maximilians University i München blev han medicinsk assistent 1968 vid Münchens universitet, samtidigt som han arbetade som vetenskaplig assistent vid Münchens Max-Planck-Institut für Psychiatrie, i neurofysiologiavdelningen under Otto Detlev Creutzfeldt. År 1971 flyttade han till University College London, där han arbetade vid institutionen för biofysik under Bernard Katz och avslutade 1974 sin doktorsavhandling, under titeln Elektrophysiologie der neuralen Helladaptation in der Katzenretina på medicinska fakulteten vid Göttingen University.[5]
Senare under 1974 återvände Sakmann till Otto Creutzfeldts labb, som under tiden hade flyttat till Max Planck-institutet för biofysisk kemi i Göttingen och började arbeta i membranbiologigruppen 1979. År 1990 flyttade han till en tjänst vid fakulteten för naturvetenskaplig medicin vid Heidelbergs universitet där han ett år senare blev professor vid biologiska fakulteten.
I juni 2009 meddelade Peter Gruss, ordförande för Max Planck Society, att Sakmann skulle fungera som vetenskaplig chef för Max Planck Florida Institute, organisationens biomedicinska forskningsanläggning vid Florida Atlantic University i Jupiter, Florida.
Nobelpriset i fysiologi eller medicin, med Erwin Neher, 1991[12][13]
Baden-Württembergs förtjänstorden, 1992
Pour le Mérite för vetenskap och konst, 4 juni 1996[19]
Wikimedia Commons har media som rör Bert Sakmann.
|
LIMS forum content by LIMS forum members is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 4.0 International License. Based on a work at www.limsforum.com.
