Type a search term to find related articles by LIMS subject matter experts gathered from the most trusted and dynamic collaboration tools in the laboratory informatics industry.
Zinkoxid | |
| |
Systematiskt namn | Zink(II)oxid |
---|---|
Övriga namn | Zinkvitt |
Kemisk formel | ZnO |
Molmassa | 81,38 g/mol |
Utseende | Vitt pulver |
CAS-nummer | 1314-13-2 |
SMILES | [Zn+2].[O-2] |
Egenskaper | |
Densitet | 5,61 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | 1,6 × 10-3 g/l |
Smältpunkt | 1 975 °C (sönderfaller) |
Kokpunkt | 419 °C |
Faror | |
Huvudfara | |
NFPA 704 | |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Zinkoxid är en kemisk förening av zink och syre. Det förekommer naturligt som mineralet zinkit. INCI-beteckning Zinc oxide, CI 77947. Det har flera användningsområden, bland annat som pigment under namnet zinkvitt.
I äldre litteratur kan zinkoxid vara benämnt på bl a följande vis:
[1] Zinkoxid är smaklöst och luktlöst.
Skrymdensitet 5 400 kg/m3.
Zinkoxid brukar framhållas som typexemplet på en amfolyt. Det är mycket svårlöst i neutralt till svagt alkaliskt vatten (pH = 6…8), men i surt eller basiskt vatten bildar det lösliga zink- eller zinkat-joner.
I surt vatten:
I basiskt vatten:
Zinkoxid i kristallform är termokromiskt, d.v.s. det byter färg beroende på temperatur. Det beror på att en liten mängd syre frigörs vid uppvärmning och lämnar efter sig metallisk zink som får ämnet att skifta i gult eller orange. Vid 800 °C har kristallen förlorat ungefär 70 ppm syre. Efter avsvalning återgår ämnet till sin ursprungliga färg.
Om zinkoxid hettas upp till 1 975 °C kalcineras den och övergår helt i metallisk zink och syrgas.
Zinkoxid kan reduceras av oädlare metaller som aluminium och magnesium. Reaktionen kan vara våldsam och orsaka brand.
Zinkoxid reagerar också med svavelväte och bildar zinksulfid (ZnS). Det är inte lika effektivt som att använda järn(II)nitrat, men restprodukten blir vatten i stället för salpetersyra, vilket gör att det går att använda i till exempel deodorant.
Förutom att ett tunt lager zinkoxid bildas naturligt på alla förzinkade ytor som utsätts för luftens syre så tillverkas zinkoxid också industriellt.
Ren zinkoxid framställs genom att metallisk zink hettas upp till ~1 000 °C (zink kokar vid 907 °C). Förångad zink reagerar omedelbart med luftens syre och bildar en aerosol av zinkoxid. Den färdiga produkten består av mycket små (0,1 – 10 μm) partiklar av zinkoxid.
Zinkoxid kan också framställas genom kalcinering av zinkkarbonat (ZnCO3) och zinkhydroxid (Zn[OH]2) vid ~800 °C.
[1]
Zinkoxid bör lagras i väl tillslutna kärl, eftersom det annars i närvaro av luftens innehåll av koldioxid kan övergå till zinkkarbonat.a) Till en början som hårda, sandaktiga korn; med tiden större och större hårda klumpar.
–––––––––––––––
a) Se diskussion
[1] Zinkoxid togs in i den svenska farmakopén 1775 och kvarstod där ända till 1946. Fram till 1869 tillverkade apoteken själva den zinkoxid de behövde, men därefter köptes det utifrån. Ursprunget redovisades i de farmaceutiska namnen på zinkoxid, som var ett virrvarr av olika tiders latin, t.ex. följande:
På medeltidslatin förekom följande namn:
Följande är nylatin:
En speciell variant var pampholyx, som innebar tillverkning enligt antikens primitiva metod (första århundradet efter Kristus).