FAIR and interactive data graphics from a scientific knowledge graph

Americium
Nummer 95 Tecken Am Grupp N/A Period 7 Block f
Eu ↑ Am ↓ Uqs Plutonium ← Americium → Curium     [Rn] 5f7 7s2             95Am                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	243 u
Utseende	Silvrig vit metall
Fysikaliska egenskaper
Densitet	13 700 kg/m³ (273 K)
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	1 449 K (1 176 °C)
Kokpunkt	2 880 K (2607 °C)
Molvolym	1,778 × 10-6 m³/mol
Smältvärme	14,4 kJ/mol
Ångbildningsvärme	238,5 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie	175 pm
Jonisationspotential	Första: 578 kJ/mol (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Rn] 5f7 7s2
e− per skal	2, 8, 18, 32, 25, 8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	6, 5, 4, 3 ()
Elektronegativitet	1,3 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur	Hexagonal
Elektrisk konduktivitet	2,2·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Americiumisotoper Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP 241Am syntetisk 432,2 år α 5,638 237Np 242Am {syn.} 16,02 h β ε 0,665 0,751 242Cm 242Pu 242mAm {syn.} 141 år α IT 5,637 0,049 242Am 238Np 243Am {syn.} 7 370 år α 5,438 239Np
Säkerhetsinformation
Övriga faror Radioaktiv
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Americium är ett syntetiskt radioaktivt grundämne med symbolen Am och atomnummer 95. Det är en transuransk medlem av aktinidserien i det periodiska systemet som ligger under lantanidelementet europium och därmed analogt namngavs efter Amerika.^[1][2][3]

Americium producerades först 1944 av Glenn T. Seaborgs grupp från Berkeley, Kalifornien, vid Metallurgical Laboratory vid University of Chicago, som en del av Manhattanprojektet. Även om det är det tredje elementet i den transuranska serien, upptäcktes det som det fjärde, efter det tyngre curium. Upptäckten hölls hemlig och släpptes först till allmänheten i november 1945. Americium produceras till största delen genom att uran eller plutonium bombarderas med neutroner i kärnreaktorer – ett ton använt kärnbränsle innehåller cirka 100 gram americium. Det används ofta i kommersiella rökdetektorers joniseringskammare, liksom i neutronkällor och industriella mätinstrument. Flera ovanliga tillämpningar, såsom radioisotopgeneratorer eller bränsle för rymdfarkoster med kärnenergiframdrivning, har föreslagits för isotopen ^242mAm, men de hindras ännu av bristen och det höga priset på denna kärnisomer.

De vanligaste isotoperna av Americium är ²⁴¹Am och ²⁴³Am. I kemiska föreningar antar americium vanligtvis oxidationstillståndet +3, särskilt i lösningar. Flera andra oxidationstillstånd är kända, allt från +2 till +7, och kan identifieras med deras karakteristiska optiska absorptionsspektra. Kristallgitteret av fast americium och dess föreningar innehåller små inneboende radiogena defekter på grund av metamiktisering inducerad genom självbestrålning med alfapartiklar, som ackumuleras med tiden. Detta kan orsaka en drift av vissa materialegenskaper över tid, mer märkbar i äldre prover.

Americium är ett mycket radioaktivt grundämne. När det är nyberett har det en silvervit metallisk glans, men smälter sedan långsamt i luften. Med en densitet av 12 g/cm³ är americium mindre tätt än både curium (13,52 g/cm³) och plutonium (19,8 g/cm³), men har en högre densitet än europium (5,264 g/cm³) - främst på grund av dess högre atommassa. Americium är relativt mjukt och lätt deformerbart och har en signifikant lägre bulkmodul än aktiniderna före den: Th, Pa, U, Np och Pu.^[4] Smältpunkten på 1 173 °C är betydligt högre än för plutonium (639 °C) och europium (826 °C), men lägre än för curium (1 340 °C).^[5][6]

Americiummetall reagerar lätt med syre och löses upp i vattenhaltiga syror. Det mest stabila oxidationstillståndet för americium är +3.^[7] Kemin hos americium (III) har många likheter med kemin hos lantanid(III)-föreningar. Till exempel bildar trivalent americium olöslig fluorid, oxalat, jodat, hydroxid, fosfat och andra salter.^[7] Föreningar av americium i oxidationstillstånd 2, 4, 5, 6 och 7 har också studerats. Detta är det bredaste intervallet som har observerats med aktinidelement. Färgen på americiumföreningar i vattenlösning är som följer: Am³⁺ (gul-rödaktig), Am⁴⁺ (gul-rödaktig), Am^VO₂⁺; (gul), Am^VIO₂⁺₂ (brun) och Am^VIIO⁵⁻₆ (mörkgrön).^[8][9] Absorptionsspektra har skarpa toppar på grund av f-f-övergångar i de synliga och nära infraröda regionerna. Vanligtvis har Am(III) absorptionsmaxima vid ca 504 och 811 nm, Am(V) vid ca 514 och 715 nm och Am(VI) vid ca 666 och 992 nm.^{[10][11][12][13]}

Americium är ett konstgjort element av sent ursprung och fyller således inget biologiskt behov.^[14][15] Det är skadligt för levande organismer. Det har föreslagits att använda bakterier för avlägsnande av americium och andra tungmetaller från vattendrag. Således fäller Enterobacteriaceae av släktet Citrobacter ut americiumjoner från vattenhaltiga lösningar och binder dem till ett metallfosfatkomplex vid deras cellväggar.^[16] Flera studier har rapporterats om biosorption och bioackumulering av americium av bakterier^[17][18] och svampar.^[19]

Isotopen ^242mAm (halveringstid 141 år) har de största tvärsnitten för absorption av termiska neutroner (5 700 barn),^[20] som resulterar i en liten kritisk massa för en självunderhållande kärnkedjereaktion. Den kritiska massan för en sfär av ^242mAm är cirka 9–14 kg (osäkerheten beror på otillräcklig kunskap om dess materialegenskaper). Den kan sänkas till 3-5 kg med en metallreflektor och bör bli ännu mindre med en vattenreflektor.^[21] En så liten kritisk massa är gynnsam för bärbara kärnvapen, men inga sådana baserade på ^242mAm är ännu kända, förmodligen på grund av dess knapphet och höga pris. De kritiska massorna av två andra lättillgängliga isotoper, ²⁴¹Am och ²⁴³Am, är relativt höga – 57,6 till 75,6 kg för ²⁴¹Am och 209 kg för ²⁴³Am.^[22] Knapphet och högt pris hindrar användningen av americium som kärnbränsle i kärnreaktorer.^[23]

Det finns förslag om mycket kompakta 10 kW högflödesreaktorer som använder så lite som 20 gram ^242mAm. Sådana lågeffektreaktorer skulle vara relativt säkra att använda som neutronkällor för strålbehandling på sjukhus.^[24]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Americium, 19 juli 2022.

• Greenwood, Norman N.; Earnshaw, Alan (1997). Chemistry of the Elements (2). Butterworth–Heinemann. ISBN 978-0-08-037941-8 
• Penneman, R. A.; Keenan, T. K. (1960). ”The radiochemistry of americium and curium”. doi:10.2172/4187189. https://www.osti.gov/biblio/4187189. 

• Wikimedia Commons har media som rör Americium.
  Bilder & media

Periodiska systemet 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18  1  H He  2  Li Be B C N O F Ne  3  Na Mg Al Si P S Cl Ar  4  K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr  5  Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe  6  Cs Ba Lu Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn  7  Fr Ra Lr Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Metaller Halvmetall Icke-metaller Okända kemiska egenskaper Alkalimetall Alkalisk jordartsmetall Lantanoid Aktinoid Övergångsmetall Övrig metall Diatomisk icke-metall Polyatomisk icke-metall Ädelgas